|
Är Beredskapen God – En lagtävling utöver det vanliga 2004 års ”Är Beredskapen God” gick av stapeln i Karlskrona den 29-30 oktober. Vad är då ÄBG? Joo, en lagtävling mellan brukshundklubbarna i Blekinge exklusivt för tjänstehundsekipage. Helst ska lagen bestå av både hemvärnshundar, flygvapenhundar och räddningshundar, men detta skulle visa sig vara mycket svårt, faktiskt helt omöjligt att åstadkomma i vår lilla del av länet. Det optimala är om laget består av sex stycket ekipage – man vet ju inte hur stort område man ska täcka – ju fler dess bättre! Det är inte bara antalet ekipage i lagen det hänger på om det ska bli någon tävling, det måste även bli tillräckligt många lag som deltar – alltså har Stockholm och Skåne stående inbjudan sedan några år tillbaka. När Christer Eriksson från Sölvesborgs BK ringde till min matte och frågade om vi ville tävla för deras klubb, blev hon först lite betänksam. Vad skulle våra klubbkompisar tycka om att vi tävlade för en annan klubb? Men efter att ha pratat med Helene som var med och utbildade oss så kände hon att det var helt OK. Så fick det bli – vi skulle tävla för Sölvesborg. De har i och för sig många ”aktiva” tjänstehundsekipage, åtminstone om man ser på tavlan på väggen… sanningen är visst en annan, enligt Christer… Så därför blev vi och ett annat bevakningsekipage, Pär Johnsson med Malinoisen Xena från Karlshamns BK, tillfrågade. Ibland har man tur… Det var jättekul! Förutom ovan nämnda ekipage skulle Christer med Fix, Gert-Inge med Dandy och Anette med sin hund ingå i vårt lag. Fredagen den 29 oktober kom innan vi hann blinka, och vi träffades vid Karlskrona BK kl 17.45. Dvs.: Christer, Gert-Inge, Pär och matte… Var är Anette, frågade matte. Christer svarade: Hon ringde och sa att hon inte kan följa med till Karlskrona, för hon har lastat hö. Hon har ont i ryggen. Det blev alltså ingen Anette… det blev bara vi fyra… Men – som Christer sa – vad f.n, vi kör. Vi får ta det som ett bra träningstillfälle. Vi har fyra olika moment som vi ska göra, vi har figuranter på plats, vi har spårläggare, vi har mat. Med andra ord vi har allt att vinna och inget att förlora. En genomgång med tävlingsledningen och domare, sedan var det dags att vänta på första uppdraget. Det var som sagt fyra olika moment som skulle genomföras; ett bevakningsmoment, ett spårarbete, ett ytsök och ett terrängsök. Klockan 21.00 fick vi vårt första uppdrag – bevakning. Enligt kartan så skulle vi bege oss till vattentornet i Karlskrona, där vi fick våra uppgifter. Vi skulle förhindra att fientliga styrkor tog sig in och sprängde nämnda vattentorn, en mast som tillhör Försvarsmakten/Terracom samt ett antal byggnader som behövs för driften av allt detta. Det var alltså ett mycket stort område som skulle bevakas. Till saken hör att vi inte visste hur många ”terrorister” som kunde tänkas finnas i området, bara att de var målade i ansiktet, till skillnad från vanliga civila, som också fanns i området denna kväll.
Men vi var inte ensamma om att ha problem med detta moment skulle det visa sig, inget lag lyckades fullt ut på uppdraget. På lördagen så träffade vi en av dem som hade varit figuranter, och han hade mycket spännande att berätta. Det hade funnits sju stycken ”terrorister” på vattentornet, de hade radiokommunikation av nyare modell. Alltså inte sådan som hemvärnet har. De hade även skannat av vår radiotrafik så de hade koll på oss hela tiden, allt vi sa mellan oss låg de och lyssnade på. Full koll på allt vi gjorde, helt enkelt. Han sa vidare att när Fix hade visat intresse för huset som han och Christer patrullerade av, så hade han stått på en brandstege två meter upp efter väggen. Anledningen till att Fix hade avbrutit sitt sökande efter väggen/huset var att en av figgarna som låg på berget hade knäckt en liten pinne för att dra intresset ifrån figgen på brandstegen. Där hade han förresten redan stått när vi kom upp till vattentornet och allt som vi gjorde rapporterare han vidare till sina kumpaner. De var alltså redan inne i området, när vi började vårt arbete, och det hade vi helt missat… Snacka om att ha bra figuranter, vi var i underläge redan ifrån start. Åter till Karlskrona Brukshundklubb, där hade vi och de andra tävlande vår bas under hela ÄBG:n. En nattamacka till människorna, och lite välförtjänt mat till oss, sen var det dags för lite vila, man vet inte när det är dags för nästa uppdrag. Vi hundar fick sova i bilen… fast matte hade med mitt täcke, så det var ändå varmt och skönt. Klockan 01.25 var det dags att ge sig iväg på nästa uppdrag som skulle utspela sig på Saltö badplats, där ett stort antal ungdomar hade haft en rejäl fest. Mycket av både öl och starkare varor. Ett par ungdomar hade inte kommit hem efter festen och polisen hade begärt hjälp att leta upp dem. Föräldrarna var av naturliga skäl mycket oroliga över sina barn.
Vid den tidpunkten på dygnet var vi övertygade om att Patrik hade gått hem och lagt sig för att sova, eller vad de nu gör ungdomarna efter att de har festat. Ett sista sök i koppel och fritt, på hemvägen mot bilarna om det händelsevis skulle finnas något kvar på stranden som vi hade missat. Men det fanns det inte. Kan rekommendera er att åka till Saltö badplats - det måste vara en av Sveriges renaste badplatser efter det att vi har varit där och städat. Åter till brukhundklubben för att få lite mat och vila. 04.10 fick vi äntligen sova lite igen. Nästa uppdrag fick vi klockan 08.30. En halvtimme senare skulle vi vara på plats för spårarbete i Wämöparken. Frukosten fick vänta för både matte och mig. Uppdraget bestod i att spåra upp en person som hade parkerat sin bil och därefter begett sig in i parken. Wämöparken i Karlskrona är en friluftspark som är flitigt använd av stadens invånare. Och deras hundar. Även på en lördagsmorgon. Detta var ännu ett uppdrag för mig och matte. Pär fick i uppgift att rita in spåret på kartan vi fick och Dandy med sin förare Gert-Inge gick som andra hund. Om något skulle inträffa med mig så var det bra att ha en hund till som kunde ta över. Fast jag hade inte en tanke på att låta någon annan ta över ”mitt” spår. Fattas bara… Vi slog en perfekt ruta runt bilen och fick träff på spåret. Det gick som på räls. Det rapporterades in alla föremål som figuranten hade lagt ut. Jag plockade prylar på löpande band, och matte var helt lyrisk, liksom Pär och Gert-Inge; Det går ju skitbra, fortsätt så! sa de i kör. Platser och väderstreck stämde till hundra, Pär var helt suverän på att rita in vårt spår på kartan, det såg ut som om han hade använt en GPS – imponerande! Efter ca två kilometer hittades figuranten.Han hade varit rörlig i spåret medan vi gick det, därav den roliga variationen i dofterna - ibland hade han sprungit, ibland legat stilla och ibland bara gått. Spårläggaren var förresten en av figuranterna som hade ställt till det för oss vid vattentornet. Det var han som berättade om deras utrustning. Den här gången hade han GPS. Kurvan på GPS:n stämde exakt som Pär hade ritat in. Även tiden i spåret var till vår fördel. Ytterligare poäng till lag ”Sölvesborg”. Äntligen dags för frukost och taktiksnack i klubbstugan i Allatorp. Lunch serverades kl.11.30 på en pizzeria i stan. Efter lunch, kl. 12.00, fick vi vårt sista kuvert. 12.30 skulle vi vara på plats på Verkö. Terrängsök stod det på kuvertet. Detta kan även ibland innebära katastrofsök. Någon stor olycka har hänt och det gäller att leta reda på skadade och förvirrade personer son ska tas omhand på ett riktigt sätt. Både skademässigt och mänskligt.
Vi hundar fick inte lov att vara okopplade, därför blev det till att patrullera. Dandy hittade en väska som någon hade tappat, det hittades även två elever samt en lärare. Jag fick efter jättelångt patrullerande en kanonmarkering på en tjej som var 12 år och bara pratade polska. Jag släpade matte uppför den branta skogskanten, det gäller ju att skynda sig så att figgen inte hinner iväg. Tjejen som var figurant var jätteduktig på att spela sin roll, och matte fick henne nästan inte att återvända till domarna, så inne i sitt agerande var hon. Även i detta moment lyckades vi väldigt bra – allt inom tidsramen. Alla som vi hittat hade någon typ av skada, allt ifrån öppna frakturer till allmänt medtagna. De skadade plåstrades om efter konstens alla regler. Finns väl någon anledning till att man tar med en ”gammal” Röda Korsare. Tur att han har ett hundintresse också. Hans hund heter Dandy.
Nu var vi klara. Vi kände oss
mer än nöjda med vår insats. I de övriga lagen så var de mellan fem och
sex ekipage. Vårt lag bestod av fyra…
Åter till basen för att plocka ihop våra saker och ännu mer kaffe. Nu återstod bara en väntan på att de övriga lagen skulle bli klara med sina uppgifter och att domarna skulle räkna ihop poängen. Vilket av dessa två saker som tog längst tid, det tror jag ni kan räkna ut. Även domarna hade varit igång i minst ett dygn nu. Så blev det då äntligen dags för poängberäkning och prisutdelning – och vi hamnade på en mycket hedrande tredjeplats med endast fyra ekipage – se själva – siffrorna talar ett tydligt språk och nästa år så tar vi dom! Nedan följer en sammanställning av lagens poäng på de olika momenten.
Siffrorna efter lagnamnet = antal i laget Tack för ett mycket gott samarbete, Fix och Christer, Xena och Pär samt Dandy och Gert-Inge! Det var jättekul att tävla tillsammans med er - det här gör vi om nästa år, eller hur?! Oni och Eva
|
Christer drog en snabb
genomgång för att göra det bästa av en näst omöjlig situation. Vi hade
behövt minst två hundar till för att täcka upp detta område. Ut med två
ekipage på stillastående bevakning med riktning åt de håll som attacker
kan tänkas komma ifrån. De övriga två patrullerar av ytterområdet för att
eventuellt hitta några figgar som ligger och trycker i närheten. Christer
och Fix hittar en figurant som ligger gömd i en sänka - en klapp på axeln
– och transport till domarna. Tillbaka till berget, finns det en kan det
finnas fler. Och det gjorde det, knappt femtio meter ifrån den första så
hittar han nummer två. Vi hade ett par markeringar, men inga riktigt
säkra… Bara på domarna som vandrade runt och såg allmänt suspekta ut…
Efter knappt en timme så har Pär och Xena en figge som de såg vid
vattentornet men han trodde att den figuranten var tagen. Lurad – så
sprängde han i stället… Vi fick en vid tornet, men han hade tyvärr också
hunnit spränga…och honom hade jag nog kunnat skrämma slag på, om jag bara
hade fått fortsätta… Fast matte sa att det är meningen att figgarna
ska se ut på det viset – helt kamouflagemålade i ansiktet. Jag
tyckte i alla fall att han såg väldigt egendomlig ut, så en rejäl
utskällning fick han i alla fall. Ungefär klockan 22.30 så bryter domarna
oss – figuranterna har sprängt både vattentorn och mast. 
I detta läget hade det varit
bra att ha en räddningshund som är frisökande. Det blev ett uppdrag för
mig, jag kan ju frisök. Vi blev tilldelade ett område av Christer som
matte och jag skulle jobba oss igenom. Övriga, som jobbade i koppel med
sina förare, började i andra änden av området och skulle jobba sig fram
till den plats där matte och jag började. Efter en liten stund kom första
markeringen, ölburkar, flaskor, kläder och mycket annat rapporterades in
som hittade föremål. Vi fick snabbt träff på den första av ungdomarna som
saknades. En bra dragen tjej som efter omständigheterna mådde bra men hon
saknade Patrik. Men jag såg till att hon blev mycket ren i ansiktet i alla
fall. När jag väl hade fått fram det – hon låg nämligen helt gömd i en
heltäckande fodrad militärrock, så jag hade ett väldigt sjå att få ut
henne därifrån. Hon hade rätt svårt att hålla sig för skratt – en skäggig
Briard-puss går ingen obemärkt förbi… hon lät ungefär pfhfffffprrrftt…
Trätrappan ner mot stranden var jättehal, så Pär fick hjälpa henne ner
till tryggheten hos domarna medan vi fortsatte vårt sökande. Jobbet att
leta efter fler fortsatte, både omklädningsrum, toaletter och skogen runt
omkring söktes igenom. Ingen träff ännu. I det absolut sista
omklädningsrummet hittade Gert-Inge och Dandy ytterligare en figurant.
Christer fick rapport om att det var en kille som fanns därinne. Efter
ytterligare en liten stund kom det en dementi på detta. Det var en
tjej till som är hittad. Fråga mig inte om hur identifieringen
gick till. Det vet bara Gert-Inge, undrar varför Dandy var uppkopplad
utanför…
Denna gång var det en
skolklass ifrån Polen som hade varit i Sverige på en språkkurs. Deras buss
hade varit på plats på Verkö i god tid och en del av eleverna och deras
lärare hade gått ut på en tur i omgivningarna. Nu saknades ett antal av
dessa, närmare bestämt tre elever och två lärare. Det var inget litet
område som skulle letas igenom. Terrängen i området var minst sagt
varierande – det hade nog bedrivits stenbrytning tidigare, för det var
enorma mängder av skräpsten som skulle letas igenom. Inte bara det, det
var även ett litet stugområde där det kunde finnas civila, alltsammans
ingärdat av hav på ena sidan och skog på den andra. 
